En annan sak är meningen ”ser man inte något så finns det inte” och vi vet ju att…så är det inte? Men om INGEN har sett något så ligger den allmänna moralen i att man ska tro på majoriteten och inte försöka motbevisa detta. MEN! Vi säger såhär att vi tänker lite som realister som säger såhär ”På natten blir en svartpälsad katt utan något halsband helt svart”. Om det inte finns något ljus där i närheten, har katten då försvunnit in i det svarta? Jag menar SERIÖST?! Vi vet INGENTING om vart katten har försvunnit, så då vet vi inte om den finns där eller inte? Jag menar, hur kan vi verkligen tro att katten finns där? En intressant tanke skulle ju varit om katten eller detta ”osynliga” skulle vara i ett annat parallellt universum som styrs av vad vi vet finns i vårt universum där det finns ljus? I det andra universumet så finns alla dessa saker som vi ”vet” finns där, men som vi seriöst inte kan bevisa utan att tillföra ljus, dvs. dra in de in i vårt universum igen? Jag menar, lite halvlogiskt låter det väll ändå?
Det typiska och vanliga skolexemplet är ju då "Om ett träd faller i en skog och ingen är där för att höra det, utgör trädet något ljud då?" Och tillbaka till ruta ett så veet jag verkligen inte vilken sida jag ska välja i denna fråga...går min teori ens att jämföras med detta exemplet? Det borde gå? Om man drar rätt linjer och jämförelser så?
Ciao!
Dude.. du tänker alldeles för mycket.
SvaraRadera