Sista luckan idag då...

Öppnade sista luckan idag, traditionsenligt, och hoppades på att allt skulle bli som vanligt. Det blev allt utom vanligt visade det sig...Inte ens chokladen var hel inne i luckan, tydligen var mer än endast mitt hjärta var krossat här i världen!

Jag skrev någonting fint på min lilla facebookstatus där jag för övrigt brukar skriva ut vad jag vill skriva här i bloggen, fast med lite färre ord. Där skrev jag iallafall:

"Åh vad jag saknar att känna den här julkänslan som alla andra har hemma, gemenskapen, föräldrarna håller händer och pussar varandra kärleksfullt och barnen bara leker och springer omkring och är busiga...pepparkakshus, julgodis och mysig belysning, den förväntansfulla ständiga väntan på morgondagen, pojkvänner och flickvänner som är tillsammans hela tiden precis som i en konstant nyförälskelse, slå in presenter till varandra och bara känna julens underbara stämning....jag vill också...."

Var nog inte många som läste det, men några få kanske, och det är de få som jag hoppas uppskattar allt detta som jag nämnde där...jag hoppades även på att jag skulle få fram den känslan av att vara barn eller att få de att minnas denna fina julen hos de som inte har det så nu. En av de är jag :( Jag har aldrig upplevt en mer dyster jul än den här...det finns ingen juldekoration i HELA huset och alla i familjen ligger och gråter i vars sitt hörn i huset....det är åt helvete kan jag säga er! all min glädje försvinner och jag pallar fan inte med något liv nu...jag fattar inte att mina föräldrar inte kan offra sig och sin osamshet för att deras barn ska få en fin jul iallafall!

Mina två första jultimmar upplevdes iallafall med Crille nere i Malmö då vi kollade på Avatar 3D och det är jag så glad över att jag gjorde, behövde fan komma bort från denna jävla hålan och få vara mig själv bara...snacka om att jag inte ville komma hem...men så när jag kommer hem inatt så sitter mamma och ler i bilen och är entusiastisk...jag tänkte: "Detta är fan vad kärlek handlar om, att kunna bråka så hårt och sen kunna bli sams igen." Men hur länge varade det? Jo till i morse, då började mamma gråta igen och jag gick in i duschen och grät jag med....såhär kan det fan inte vara på en jul! Inte någon jävla dag i mitt liv om jag får bestämma, men vad fan ska man göra? Jag kan inte flytta härifrån nu när de båda håller på att dö och allt såhär, då hade jag missat det, och då skulle jag faktiskt blivit ledsen...nej jag vet inte...

Ska ut och gå lite nu tror jag, eller träna....det känns konstigt, det är jul...jag har aldrig gjort detta på en jul innan....allt känns så ensamt och ledset.

Ciao!